Socialtjänsten och polisen på gles- och landsbygden möter många hinder i sitt arbete med våld i nära relation. Forskare vid Örebro universitet åkte ut på turné för att ta reda på mer om utmaningarna och sprida kunskap om en ny arbetsmetod.

Akademin och kommuner på gles- och landsbygden befinner sig ofta långt ifrån varandra. För att råda bot på det gav sig forskare vid Örebro universitet ut på turné. Under våren 2023 träffade de socialsekreterare och poliser i 17 mindre kommuner för att berätta om projektet Risksam, en forskningsbaserad metod för strukturerad samverkan i arbetet med våld i nära relation. Modellen testas nu i kommuner över hela Sverige.

Porträttfoto på Susanne Strand
Susanne Strand, professor i kriminologi vid Örebro universitet. Foto: Jesper Mattsson

– Jag slås av hur mycket de yrkesverksamma försöker samarbeta, men att organisationerna sätter käppar i hjulet och tar för lätt på vikten av att strukturera samverkan. Många tror till exempel att man inte kan dela viktig information på grund av sekretess, men det går, med rätt kunskap, säger Susanne Strand, professor i kriminologi, som leder projektet.

Under turnéerna intervjuade forskarna både socialsekreterare och poliser. Deltagarna berättade om sina utmaningar i arbetet med riskbedömning, riskhantering och samverkan samt hur desåg på möjligheterna att använda Risksam på gles- och landsbygden.

– Vi som jobbar med tillämpad forskning funderar ofta över hur vi ska nå ut till praktikerna, särskilt på gles- och landsbygden. Det är svårt för dem att komma på konferenser eftersom de ofta är få i personalen och måste resa långt. De var nöjda med att vi kom till dem och det blev också ett sätt för oss att minska avståndet till akademin, säger Susanne.

Förutsättningarna skiljer sig mycket åt mellanstad och land. I en liten kommun i Norrlands inland med 2 000 invånare är det få som jobbar med våld i nära relation, och dessa har även många andra arbetsuppgifter. Om den som är ansvarig för ett ärende är upptagen eller sjuk får arbetet med våld i nära relation vänta.

– Det blir sårbart eftersom arbetet bygger mer på person än funktion. Det kan samtidigt vara en styrka att vara få, eftersom alla känner varandra och vet vem de ska vända sig till.

De stora avstånden gör att våldsutsatta får vänta länge på polisen, fortsätter hon, och det är svårt att införa kontaktförbud när det bara finns en mataffär på orten.

– Alla ser om en kvinna går till socialtjänsten eller polisen och personalen kan behöva träffa våldsutsatta på andra platser för att mannen inte ska förstå att kvinnan söker hjälp.

Hon menar också att det nästan är omöjligt att ha lokala skyddade boenden eftersom alla vet var de ligger och vem som bor där. Det gör att utsatta som behöver skydd måste lämna allt och flytta långt. Det är även svårt för små kommuner att rekrytera och behålla socialsekreterare. Susannes forskning visar att polisanmälningar innehåller mer allvarligt våld på gles- och landsbygden än i stan.

– Det kan vara så att de utsatta väntar längre med att anmäla på grund av den bristande tillgänglighet som uppstår när avstånden blir stora och välfärden nedmonteras. Polisstationer, socialtjänstkontor, hälsocentraler och BB till exempel flyttar allt längre bort från mindre orter.

Erika Gyllenswärd verksamhetsutvecklare på Polismyndighetens nationella avdelning. Foto: Polismyndigheten

Erika Gyllenswärd är verksamhetsutvecklare för brott i nära relation på Polismyndighetens nationella operativa avdelning, Noa. Hon samverkar med forskarna i Risksamprojektet och menar att metoden är ett bra sätt för polisen att få till ett strukturerat samarbete med bland andra socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

– Vi har ofta tagit reda på olika riskfaktorer i ett ärende och polisen har fått fram vissa delar men inte allt, utan socialtjänsten sitter på annan information och hälso- och sjukvården har ytterligare kunskap. Risksam hjälper oss att lägga ihop våra olika pusselbitar och se helheten. Då blir det också lättare att se vem som ska göra vad, säger hon.

Erika leder ett regeringsuppdrag som handlar om att stärka kompetensen hos polisanställda för att bemöta personer med psykisk ohälsa i ärenden om brott i nära relation.

– I uppdraget ingår att vi ska utveckla samverkansformer och riskbedömningar med relevanta aktörer, som socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Där tänker vi att Risksam blir vår lösning eftersom det är en väl utarbetad och forskningsbaserad modell.

I samband med turnéerna bestämde sig flera kommuner för att gå med i projektet och testa Risksam-metoden. Socialtjänsten och polisen i Storuman har exempelvis fått utbildning och provar nu arbetssättet i sex månader.

– Deltagarna i fokusgrupperna uttryckte att de behövde ett mer strukturerat sätt att jobba på. Det är roligt att de tror att metoden kan fungera även för dem på gles- och landsbygden, säger Susanne.

Text: Jennie Aquilonius